Att ta hand om sig själv

Jag har börjat anstränga mig att må bra igen. Mitt stora problem när det gäller hur jag mår är hur mycket jag faktiskt anstränger mig. När jag mår bra är det som att jag glömmer bort att jag faktiskt måste jobba lite för att må bra. Jag är oerhört skör i mitt psyke och jag får liksom inte glömma bort mig själv mitt i allting. Efter en halvdålig vecka bakom mig tog jag tag i mig själv igen igår. Främsta fokus var att inte äta skräpmat eller för mycket sötsaker, jag mår inte bra om jag inte äter ordentligt. Jag har känsligt blodsocker och när jag får dippar i blodsockret mår jag piss eftersom jag är hypokondriker och tror jag ska kollapsa närsomhelst om jag inte får mat. Sen får jag absolut inte slarva med promenader eller yoga, de är mina terapitimmar på dagen och jag behöver de på så många sätt. Efter det tog jag tillbaka mina fem positiva saker med dagen och vad jag är tacksam över. Jag tänkte dela med mig av dagens fem bra saker. 

 

♥ Jag har varit duktig och sökt två jobb och skickat in min aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen. 

♥ Jag åt ett supergott bröd till frukost som jag bakade i söndags. 

♥ Jag har typ 6 säsonger av Downton Abbey att plöja, började lite försiktigt med två avsnitt igår och jag gillar det alltså! 

♥ Jag drömde att jag gick ner i spagat i natt och jag kom på mitt nya projekt jag ska ta tag i. Projekt spagat, verkar ju ascoolt. 

♥ Jag kan fortfarande inte fatta att jag klarade tentan som jag skrev för tre veckor sen och är så sjukt glad och stolt över mig själv att jag klarade den. 

 

Lördagen den 28 februari

Då är jag inne på tionde dag på min "fasta" dvs jag ska inte kolla sociala medier mellan 9-15 om dagarna. Jag måste säga att det går riktigt bra. Det där slentrianmässiga scrollandet är i princip borta. Jag klickar in mig max en gång och kommer på mig själv nu för tiden så ännu är beteendet inte borta men jag har ju 30 dagar kvar så. Jag tycker det känns bra faktiskt. Men nog om det. Ikväll ska jag på drink-kväll hemma hos Karolina. Vi ska alltså ta med oss ingredienser till en drink var. Jag kommer göra en sangria på rosévin och jag tror det kommer bli en riktig hit, är liksom redan sugen på drinken. 

 

Köpte såklart Perfect day rosé till min sangria

Plötsligt händer det

Alltså precis när jag skrev inlägget förut var det som att jag erkände för mig själv hur jag mådde och sen dess har livet skjutit rakt upp. Jag mailade min arbetsförmedlare för hjälp om att söka jobb och fick en tid inplanerad, sen tog jag en underbar promenad som var som en inre terapisession för att nyss få veta att tentan jag skrev för drygt två veckor sen blev godkänd. Jag är på gång, jag är redo! Nu fick jag energi! Precis det här jag behövde. Tack livet!

 

Om att vara vilsen

Jag känner mig så sjukt likgiltig just nu. Är som att jag snurrar runt i ett ekorrhjul och inte ett skit händer. Jag kan inte ens tömma mitt känslolager genom att gråta. Jag sitter och känner hur missnöje, irritation, frustration och alla sådana känslor snurrar runt i min kropp men jag får ingen styrsel. Jag känner mig som att jag är instängd i en bur och jag har ingen aning om hur jag ska ta mig ut så jag springer runt och blir helt slut. Jag är trött just nu. Jag orkar inte ta tag i allting, att försöka tänka positivt går inte nu. Jag mår inte så himla dåligt men jag mår inte bra heller. Jag mår tillfälligt bra efter en promenad, jag mår bra efter yoga men hela tiden skaver någonting. Jag känner mig så understimulerad att jag hela tiden försöker hitta projekt att leva mig in i. De senaste dagarna har det varit så påtagligt att jag inte trivs att vara arbetslös. När man varit arbetslös ett tag tappar man dessutom tro på sig själv. Självförtroendet sviker en och man kan inte ens hitta ett jobb man skulle kunna tänkas klara av. Jag har tappat mig själv denna vecka. Känner mig som en vilsen själ som inte vet vad jag vill. Jag måste sätta mig ner, få ut dessa känslor och sen stärka upp mig själv för detta är inte hållbart. 

 

Jag är en slöfock

Det finns en sak jag önskar att jag var och det är en genuin träningsmänniska. Att jag skulle vara en sån som tränar "för jag mår bra av det". Om jag ska träna är det värsta eventet, det ska upp på Instagram, jag ska berätta det för varenda människa och jag känner mig liksom nöjd i fyra veckor framöver. Idag fick jag feeling och kände att jag ska prova på det där med träning, kollade lite träningssidor och hittade något träningsprogram men jag måste erkänna att min feeling försvann lika fort som den kom. Jag blev trött av att se att jag skulle göra några squats typ. Jag har försökt mig på det där med träning men jag tycker inte det är roligt. Jag tycker inte det går fort och jag vill helst av allt bara gå hem igen. Jag gillar inte när det är jobbigt helt enkelt. Yoga däremot det kan jag hålla på med i flera timmar så ibland försöker jag mig på att avancera den lite så jag får någon sorts muskel. Nej från och med idag ska jag acceptera att jag är inte en hurtbulle, jag gillar långsam träning som inte gör mig alltför trött, det får räcka för mig helt enkelt. 

 

Bildkälla

Någon mer än jag som blir helt omotiverad av detta eller? Herregud jag vill inte få ont, vara trött eller inte känna att jag kan andas.

25-årig lantis som försöker hitta meningen med livet. Hypokondriker, kärleksnörd och med en sjuklig passion för skräp-tv.

Veckans mest lästa artiklar

Vårens snyggaste skorVälkommen Sarah TjulanderFredagsprofilen: Janni Delér
e