Klanten

Jag är en ganska klantig person. Är mycket om mig och kring mig och går inte sällan in i saker. Jag får ofta frågan om varifrån jag fått mina blåmärken och jag har i ärlighetens namn oftast ingen aning, troligen för jag drämde in i dörrkarmen när jag skulle ut från rummet. Oftast är jag dock inte en klantig person när jag ska sköta administrativa saker, detta gör mig till en ypperlig ekonom om någon rekryterare skulle läsa detta, men igår fallerade det tydligen. Jag ska till Helsingborg nästa helg för att fira min vän Felicias födelsedag, hittade en jättebillig biljett dit på lördagen tyckte jag och bokade. Idag insåg jag, när jag fick smsbiljetten, att jag köpt en resa från Norrköping till Helsingborg den 22 november, det vill säga i morgon. Jag svor högt för mig själv och undrade om jag kunde få ta en paus från mig själv en stund men såg sen en ljusglimt, jag hade i alla fall bokat rätt hemresa. Nu får jag åka buss på fredagen i stället då tågen den 29 november var svindyra men vad gör väl det, jag får mer tid med min älskade vän! 

 

En gammal bild på mig och Felicia från när vi var i Belize, härliga tider det

Jag vill ha en labrador

Jag vet inte vad som hänt med mig den senaste tiden. Det är som att jag helt bytt personlighet. Jag har så länge jag kan minnas varit livrädd för hundar. Alltså stel som en pinne så fort en hund ens kommer nära mig. Jag har ingen hemsk händelse som gjort att jag är såhär rädd eller så men jag bara är skiträdd. Den senaste tiden har jag dock blivit besatt av labradorer. Vår granne har en så himla söt labradorvalp att jag blir knäsvag varje gång jag ser den och vill nu ingenting hellre än att ha en svart söt liten labrador i min ägo. Jag har till och med bestämt vad hunden ska heta. Alltså vem är jag? Var är Bella?

 

Seriöst är inte detta det sötaste som ni någonsin sett?

 

Ny hårfärg

Idag blev det inte riktigt som jag tänkt mig. Färgade håret hemma vilket jag oftast gör. Men denna gång provade jag visst en väldigt mörk färg och inte innehållande någon röd ton jag vanligtvis har. Detta har nu resulterat i att jag i princip ser svarthårig ut. Men men nu har jag provat på det då, jag ville ju vara mörk...

 

Bilden gör inte riktigt färgen rättvisa då jag står rätt under en lampa 

Att bryta ihop

Igår kan man säga att jag tömde. Tömde mig själv på alla tvivel och bröt ihop. Sa allting högt. Lät mig själv känna och klaga. Man måste få göra det. Jag ser mina sammanbrott som någonting jag tyvärr måste göra. Som att hälla ut lite vatten när det blir för mycket och kranen står på och rinner. Borde kanske lära mig att hälla ut lite då och då istället för att köra en helutrensning någon gång per månad. Det personen som får ta mitt psykbryt måste förstå är att jag inte vill ha någon hjälp eller några kloka ord, nej jag måste bara få ur det ur systemet. Nästa dag kan jag vara rationell och lösa problemen men just då blir det nästan värre när någon försöker hjälpa. Idag så klev jag upp och sopade bort smutsen och kände att ny dag, nya möjligheter. Trots detta gråmulna väder som konstant verkar infinna sig i november har jag fått mycket gjort och jag känner mig lugn, inspirerad och med ett gott självförtroende igen. 

 

Fem bra saker:

♥ Jag har äntligen lärt mig att genomföra en solhälsning helt korrekt, med precision och styrka. Kobran är äntligen korrekt!

♥ Jag, mamma och pappa har rensat altanen och förrådet. Det bästa jag vet är att rensa så riktig toppensysselsättning. 

♥ Jag har beställt Yogagirl's bok. Älskar den kvinnan, riktig inspiration. 

♥ Jag fixade mitt rum igår och det är hur mysigt som helst nu.

♥ I morgon tänkte jag färga håret. 

 

En härlig helg i Varberg

Var som bekant i Varberg i helgen. Jag och Tanja satsade på att ta det lugnt där vi promenerade, åt god mat, badade och bastade, tränade och yogade. Helgen avslutades mindre lugnt nämligen på ett fullt Gekås i Ullared. Nu har jag energi för att klara av november. 

 

Typ världens skönaste säng. Ska lätt ha en Carpe Diem när jag har råd.

Mitt glada resesällskap på vår morgonpromenad

Man fick låna tofflor till spat, de var lite stora till mina små fötter


Japp här är en liten skymt av Gekås.

25-årig lantis som försöker hitta meningen med livet. Hypokondriker, kärleksnörd och har en sjuklig passion för skräp-tv.

Veckans mest lästa artiklar

Fredagsprofilen: Chloé SchutermanMåndagskollenKärlek med Forni