Det är lättare att veta vad man inte vill än vad man vill

Efter ca väldigt många timmar av ältande och gråtande igår tog jag tag i mitt liv och sökte tre jobb. Jag har ofta funderat på om jag vill till Stockholm eller inte. Ibland säger min hjärna att jag borde för där finns jobbet och jag sökte då tre jobb i vår huvudstad. Konstigt det där, jag vet inte var jag är om en månad, inte ens vilken stad jag kommer bo i. Ibland känner jag att det är ascoolt och spännande andra dagar vill jag bara ha en trygghet och veta var jag ska bo och göra det närmsta året i alla fall. Sen jag var 21 år har jag inte haft en ordentlig plats där jag känner "här kommer jag vara" mer än 6 månader i taget. Det är fyra år av hoppande. I början flyttade jag till Spanien och sen Chile då var allt spännande men det senaste året har mest varit ganska ospännande om jag ska vara ärlig. Jag har kommit till punkten i mitt liv då jag vill stadga mig, typ skaffa man, hus och vovve. Kan jag få paketpris på det när jag fått ett jobb? Men jag fortsätter söka jobb i Östergötland och Stockholm så får vi se vart jag hamnar. Lite spännande är det ju ändå.

 

Osminkad men megafiltrad bild på mig själv efter en joggingtur häromdagen  

När det skaver

Jag skulle ljuga om jag sa att jag har en bra dag idag. Skulle nästan ljuga om jag sa att dagen var okej. Jag har gråtit en del idag. Det är som att det är någonting inom mig som skaver, som vill ut, som en sten som fastnat i skon men den jäveln kommer ändå aldrig ut hur mycket man än försöker skaka och vända uppochner på skon. Så kommer det en tid när man skakat klart och letat och lyft på sulan så vips är den borta om man kan springa fritt igen, utan skav. När jag mår lite dåligt har jag inte bara en dålig timma eller en dålig stund nej hela dagen blir som infekterad och allt jag är missnöjd med kommer upp. Idag har tvivel varit den stora anledningen till mitt icke-välmående. Jag tvivlar på mig själv och ifrågasätter vad jag egentligen vill. Jag vet vad jag inte vill men inte vad jag faktiskt vill. Det stora molnet på min himmel just nu är jobb. Jag har snart varit arbetslös i två månader och mitt självförtroende blir bara sämre och sämre för varje samtal som inte kommer och för varje mail där det står tack för att du sökte men du har inte gått vidare blir jag mer osäker på mig själv. Det är som att jag till slut ger upp, för det känns som jag söker varenda jobb som kommer upp, lägger ner tid men ingen bekräftelse kommer. Jag vet att det handlar om att hålla ut, sopa bort smutsen och kämpa ännu mer men ibland vill jag bara lägga mig i sängen, stirra i taket och skita i allt. Jag pratar inte gärna om det, jag håller det för mig själv. Kanske för att jag skäms. Kan inte ens få ett jobb. Folk kanske tror jag är lat och inte gör någonting. Men sen står man där på en fest och ler och försöker bortförklara allt med att det är svårt att få jobb och så vidare. Men inuti är det som att någonting går sönder som att man inte får vara svag. Sen går man hem och lägger sig under täcket och mörkret kommer. 

 

Bild  

Att ta beslut för sig själv och inte för andra

Vissa beslut man tar kan verka helt absurda i någon annans öron. Det rationella beslutet är oftast normen och vi ska leva efter den men när känslorna tar över och psyket inte orkar mer då kan man ta beslut som inte verkar så kloka. Jag tog ett sådant beslut idag. Jag har två kurser kvar på universitetet varav en kurs tenteras på fredag, jag har pluggat i en veckas tid på denna tenta som är en enorm tenta. Idag vaknade jag upp och kände hur jag inte ville göra någonting. Hur jag inser att jag drömmer stressdrömmar och när jag satte mig och försökte plugga så var hjärnan helt blockerad. Ju mer jag försökte hindra den från att säga ifrån desto högre skrek den. Jag tog då efter tre timmar av överväganden beslutet att faktiskt skriva tentan den 8 december istället. Jag vet inte var jag är den 8 december eller vad jag gör men jag vet att jag ska göra allting för att vara så förberedd jag bara kan på tentan. Göra om och göra rätt. Vara ett skolboksexempel på bra tentapluggande. Jag har redan gjort en stor del av jobbet men det finns fortfarande ett berg kvar att bestiga i kunskapen och det ska jag långsamt göra under denna 1,5 månad jag har på mig. Jag är i en period i livet när jag måste tänka på mitt psyke först och främst och skolan har alltid varit min svaga punkt när det gäller välmående och dra av plåstret och se det som en kort grej funkar inte för mig. Jag vill nämligen inte nå botten igen och börja om på ruta ett när jag väl kravlat upp ur det mörka hålet av ångesten. 

 

En något oskarp bild från förra helgen när jag var Bond-brud. 

Mat

Har insett att jag på instagram den senaste tiden bara lägger upp bilder på mat. Jag har inte så mycket annat spännande i mitt liv just nu så maten blir ett sätt att piffa upp vardagen. Bjussar på senaste tidens matbilder.

 

Morgonens chiagröt, fick för första gången till den! Aldrig lyckats förut. 

Min goda smoothie jag slängde ihop igår bestående av en massa göttigt. 

Min middag i fredags, jag har gått hos en kostrådgivare och måste äta mera grönsaker så här är de! Grönsakerna!

M

Nybakt bröd av mig själv, superdupermegagoda!

Den fabulösa megaenkla bananglassen jag gjorde för någon vecka sen. 

En frukost när jag försökte piffa till livet lite och tända ett ljus och glo på paradise hotel. 

Bond-fest

På lördag ställer min kompis Charlotte till med fest och det är alltså tema James Bond. Tolkningen är fri men jag ser framför mig elegans, kostymer, coctailklänningar och så alkohol på det. Ser sjukt mycket fram emot det! Till på köpet kommer fyra av mina kompisar som inte bor i Norrköping hem och festa loss med oss!

 

Bild 1 Bild 2 Bild 3

25-årig lantis som försöker hitta meningen med livet. Hypokondriker, kärleksnörd och har en sjuklig passion för skräp-tv.

Veckans mest lästa artiklar

Martina & Daniela testar: PascalTips för din halloween-makeupMåndagskollen